Gasdetektorer

Mer kunskap om gasdetektorer:

Gasdetektorer är mätanordningar som kan ställas in för att övervaka gaskoncentrationer i utrymmet runt gastekniska installationer. Gasdetektorer kan också användas handhållna som personligt skydd.

Om gasdetektorn är utrustad med en display anges gaskoncentrationen vanligtvis som en procentandel av den nedre explosionsgränsen. Handhållna enheter för personligt skydd ger ofta en akustisk signal vid en gaskoncentration på t.ex. 20% av den nedre explosionsgränsen för gasen i fråga.

Mätprincipen kan baseras på temperaturökning genom katalytisk förbränning av vilken som helst. gas närvarande. Mätarna bör kontrolleras / kalibreras regelbundet.

Kunskap - Gasdetektering

Artikel levererad av Morten B. Jensen, KLINGER Danmark (oversat fra Dansk)

Om risken för gasläckage identifieras är gasdetektering en möjlig metod för att minska risknivån.

Kategorisering av gaser

Gaser delas in i tre riskkategorier beroende på deras egenskaper:

Brandfarliga gaser är gaser vars närvaro ökar risken för brand eller explosion. All förbränning kräver närvaro av syre, en antändningskälla samt någon form av bränsle (gas). Blandningsförhållandet mellan gas och syre är viktigt, det är först när rätt blandningsförhållande uppstår som gasen kan brinna. Detta indikeras vanligtvis med en lägre - (LEL = Lower Explosion Level) / UEL (UEL = Upper Explosion Level) - dessa har sedan 2003, etablerats i Europa för olika gaser i standarden med beteckningen EN61779.

Typiska brandfarliga gaser är metan, butan och propan.

Giftiga gaser är gaser som är farliga att andas och som är skadliga för delar av kroppen. Hur farlig gasen är beror på koncentrationen, samt hur länge påverkan varar. Koncentrationen mäts oftast i ppm (Parts per Million) eller Volymprocent (% V/V), där 100% V/V = 1 000 000 ppm.

Eftersom förgiftningsriskerna ökar med längre vistelser i den giftiga atmosfären används 2 gränsvärden, nämligen STEL (Short Time Exposure Limit) som är den maximalt tillåtna koncentrationen som kan motstås vid en vistelse på 10 min, medan LTEL ( Long Time Exposure Limit) täcker den maximalt tillåtna koncentrationen som kan tolereras under en period av 8 timmar. Arbete pågår för att harmonisera värden inom EU, men det är för närvarande upp till varje land att definiera gränsvärdena.

Typiska giftiga gaser är ammoniak, klor och svaveldioxid.

Risk för kvävning – För att människor ska kunna leva måste syre (O2) finnas tillgängligt i luften vi andas. Normal luft består av flera olika gaser, där syre står för 20,9 % V/V. Om halten sjunker under 19,5 % P/L beskrivs luften som låg i syre – och om nivån sjunker ytterligare till under 16 % P/L anses den vara farlig för människor, eftersom det finns risk för kvävning.

Syrenivån i luften övervakas för att säkerställa mot kvävning.

Val av utrustning för gasdetektering

Det finns många olika gasdetektionsprodukter på marknaden, vid en första anblick kan de tyckas vara samma, men en närmare granskning av specifikationer, funktionalitet och egenskaper kommer att avslöja stora skillnader i produkternas egenskaper och det potentiella värde de kan erbjuda. På samma sätt kommer vissa produkter att vara bättre lämpade för särskilda applikationer, genom sina respektive konstruktioner och förmågan att anpassa sig till specifika processer.

Innan man börjar överväga och välja utrustning för att detektera gas bör dock en riskbedömning göras av området som ska övervakas.

Definition av huvudmål

Gasdetekteringssystem kan ha flera syften och systemen kan variera från personlig utrustning som bärs av personal som rör sig i de kritiska områdena till fast installerad utrustning med anslutning till larmcentraler. Innan man börjar med utrustning är det därför viktigt att definiera huvudmålet för övervakningsuppgiften.

Beroende på de processer som genomförs och vilka typer av gas som upptäcks kan fjärrövervakning eller fjärrlarm krävas av hälsomyndigheterna, samt loggning och rapportering av incidentdata för området.

Andra faktorer som också bidrar till att valet faller på avancerade övervaknings- och rapporteringsfunktioner kan vara lagar och regler inom området och/eller försäkringsvillkor/potentiella skaderisker efter ett utsläpp.

Ställ rätt frågor

Efter att ha identifierat det primära syftet med övervakningen väljs lämplig utrustning genom att ställa ett antal frågor som kan avslöja de mer specifika kraven där för att lösa uppgiften.

Dessa delas in i tre breda kategorier:

• Gaserna som ska upptäckas och var de kan komma ifrån
• Miljöförhållanden på detektionsplatsen
• Användarvänlighet och krav på operatörer, samt servicepersonal

Identifiera gaserna som ska detekteras och var de kan komma ifrån

I samband med riskbedömningen ska de gaser som ska detekteras identifieras. Det kan vara en fördel att använda erfarna tillverkare av gasdetekteringsutrustning, och/eller deras godkända distributörer, då de ofta genom erfarenhet från liknande applikationer kan bistå i denna process.

Förutom själva gasen är det också viktigt att identifiera den potentiella källan till ett gasutsläpp, eftersom detta hjälper till att bestämma antalet och placeringen av detektorerna som ska användas i ett fast gasdetekteringssystem.

I identifieringsfasen är det viktigt att tänka på att det är slutanvändarens ansvar att identifiera alla potentiella faror.